I konstens värld, darkwing duck

ett fint avsnitt

Courage nostalgi #1.

Vilka fina budskap Courage ändå hade, det är svårt att inte bli litet sentimental.

Hur skulle det inte vara med ett pizza-party?

Hey Arnold!

Vad var det med det här programmet egentligen? Det var inte roligt att se på, Helga älskade Arnold men ville inte visa det. Men det gick ju bra för Arnold för det mesta. Han var en snäll och cool kille, en tjej var kär i honom, han hade en svart bästa kompis, snygga kläder, allting.

Grejen var Arnolds farfar. Han förstörde liksom allting, hans röst var helt fel för rollen och hans utseende var bara fel. Ibland känns saker bara fel, fula, och särskilt när det andra känns rätt.

 

Jag fick alltid höra att en i Hey Arnold hette Eugene, som jag. Det var alltid lika kul.

cartoon network minnen

Ed, Edd & Eddy var en av alla fantastiska serier från cartoon networks guldera, slutet av 90-talet början av 2000-talet. Den ställde aldrig några frågor, den begärde inget och var en bra kompis.

Det var något speciellt med ed, edd och eddy, den  

hade en viss känsla som jag på den tiden förmodligen bara skulle kalla "konstig". Det "konstiga" återkom i mycket på Cartoon Network, det var någonting okänt och fjärran men ändå så nära. På den tiden tog man det mesta för givet som gick på tv, man tänkte inte på att några amerikaner hade suttit och ritat det.

Ibland undrar jag varför de som gjorde t ex. Ed, Edd och Eddy gjorde den. Vad tänkte de på? Världen de skapade kommer nog alltid förbli ett mysterium.

Snobben av Charles M. Schultz

Snobben var alltid ett program som var skönt att titta på. Det är först nu som jag är äldre, som jag förstår varför även vuxna gillade snobben.